studioljus

Jag är ingen porträttfotograf, det erkänner jag, och inte heller är det något som tilltalat mig särskilt mycket egentligen under alla år jag fotograferat. Det var väl ganska kul att få öva i studion under studietiden för 10 år sedan, även om det då var analogt och svartvitt som gällde, men det var också väldigt svårt och krävde att man kunde dirigera folk.. något jag inte är speciellt bra på.

Att BLI fotograferad är heller inget jag tycker om, och jag undviker det så långt det går, fast om man då ändå vill testa lite porträttfoto så har man inte så mycket val. Det bästa med att foto mig själv är att jag behöver ju inte posera någon annan visserligen 😉

Det svåra är dock att ta ”selfies” med systemkamera och studioblixtar när man inte har tethering-möjligheter (tethering innebär att man kan styra kameran från en dator/läsplatta, se vad kameran ”ser” på sin dator innan bilden tas, och även bilden direkt efteråt på densamma) är att du inte ser vad du fotar…. vilket innebär en väldig massa springande till baksidan av kameran efter varje bild.

Här är i alla fall 3 bilder från igår, och idag, och det kanske blir fler vad det lider framöver också.
Klicka på bilderna, så ser du dem som de ska ses.

Det har gått nästan en månad sedan jag gjorde något nytt inlägg här, men jag har ju varnat förr att det ibland kommer att vara långa uppehåll, så ni läsare borde vara vana vid det här laget… och den som väntar på något gott, heter det ju. Eftersom jag inte tjänar några pengar på bloggen har jag heller inget ”krav” på mig att skriva varje dag, eller flera inlägg om dagen kanske t o m, därför blir det en mera avslappnad inställning till den 😉

Har, i alla fall, idag tagit mig för att prova på något för mig lite nytt när det gäller foto. Jag är lite manisk med att sakerna jag fotograferar ska ha en tydlig fokuspunkt, men ibland fungerar det faktiskt att inte ha det, något som behövs övas på att acceptera. Lekt lite med att låta blixtarna slå på bakre ridån, som det heter på fotospråk, och för er som inte vet vad det innebär så löser inte blixten/blixtarna ut förrän exponeringen är på väg att avslutas istället för i början.
Det gör att man både kan få rörelse, och frysta detaljer, i en och samma exponering om man har en lite längre sådan.

3 av bilderna (det krävdes en drös, jag lovar) som blev någorlunda bra idag. Det är inte så enkelt när man gör det här på egen hand, för jag måste hålla i en fjärrutlösare i ena handen och dessutom ”gissa” vart i bild jag hamnar 😀

Klicka på bilderna för sitt rätta format!

(Det bästa med den här sortens ”porträtt” är att man inte ens behöver se snygg ut.. håret kan vara lite rufsigt, och man kan vara osminkad, inget av det kommer att synas på bild 😛 )

Ibland slår leklusten till och man vill hitta andra sätt att fotografera saker på, och har man lite utrustning till hands så går det att göra väldigt mycket. En del tillbehör får man dock skapa själv, och då gäller det att vara uppfinningsrik när man inte har råd eller möjlighet att köpa det som behövs.

Idag fick det bli 2 st svarta ”skärmar” att använda när jag fotar glas, och det av 2 bitar vanlig brun kartong med svart tyg tejpat utanpå eftersom jag inte hade någon svart tjock kartong till hands 🙂
De behövs för att skärma av ljuset man vill ha enbart på bakgrunden, och de ger den svarta reflektionen som gör att glas inte smälter samman med den vita bakgrunden. De håller också borta oönskade reflexer från annat som kan störa i den blanka ytan.

Inte använt skärmar på alla 4 bilderna, vilket ni ju antagligen kan lista ut eftersom inte alla är glasföremål 😉

Share
Artflakes
buy posters and art prints
Kategorier
Senaste besökare
My latest images for sale at Shutterstock:

My most popular images for sale at Shutterstock:

Copyright © 2013 Christina Ericsson. All Rights Reserved.